Så backade då Löfven från det förhastade och irrationella beslutet att utlysa extraval. Det är bra, men han borde i stället dragit konsekvenserna av detta och avgått och låtit talmannen föreslå en ny statsministerkandidat. Först då hade man kunnat syna Sverigedemokraternas utspel att rösta emot alla tänkbara budgetar. Vad som nu händer är att en död hand läggs över det demokratiska arbetet i Sveriges riksdag och dess utskott, och i stället får vänsterregeringen fritt fram att driva igenom beslut som i många fall kommer att gå emot folkviljan.
Om vi får ungefär samma valresultat 2018 kommer Socialdemokraterna och MP med lite drygt en tredjedel av riksdagens ledamöter att kunna diktera svensk politik fram till 2022.
Detta är förstås oerhört farligt för demokratin. Ett mer demokratiskt arbetssätt är att en minoritetsregering anpassar sin politik efter den majoritet som finns i riksdagen och på det sättet motiverar oppositionen att inte i onödan fälla regeringens budget. Då fås en politik som avspeglar folkviljan.
Hur Alliansen kunnat gå in i denna uppgörelse är för mig en gåta. Det kan visa sig bli det strategiska misstag som ger Socialdemokraterna chansen att åter bli det ledande maktpartiet i Sverige. Argumenten om regeringsduglighet blir ju med denna uppgörelse helt meningslösa.
Det enda hotet mot socialdemokratisk maktinnehav är nu att det splittrade Miljöpartiet inte klarar att vara med om blocköverskridande uppgörelse om energi och pensioner och därför hoppar av regeringen innan nästa val.
(Prenumerera gärna på bloggen via menyn eller här)
